Kommentarer till Vi och de där andra

Av: Malin

Malin — Fri, 12 Feb 2010 09:26:38 +0000

Hm, du har rätt, kanske skulle man prata om kulturell identitet istället för nationell? De gränserna går ju verkligen inte alltid där nationsgränserna går.

Men jag håller verkligen med dig om det här med dumförklarandet. Otroligt förnedrande.

Det tycker jag i alla fall att man ofta slipper i Holland, fast det kanske är just för att jag inte pratar språket – jag tror att det kan ligga något i engelskans status som ett lingua franca, man kommer liksom undan med det, man är inte en andra klassens medborgare för man är inte en medborgare alls. Om du förstår vad jag menar.

Av: Natasha

Natasha — Thu, 11 Feb 2010 17:19:59 +0000

Malin: Jag förstår precis vad du menar. Jag håller med dig om att man ibland upplever kulturella skillnader ganska tydligt. Att tro på en viss nationell identitet är inget dåligt i sig. (Om man nu gör det.) Men jag tycker att det finns en baksida där, när en grupp människor som tror på en viss nationell identitet dumförklarar andra som inte tillhör samma grupp.Ungefär som det var på min praktikplats.
Tycker också att nationell identitet är ett problematiskt begrepp. Jag är ju uppvuxen i Estland, men räknar mig själv som rysk. (Jag är dock estnisk medborgare) Fast skulle man jämföra mig eller mina ryska kompisar från Estland med andra ryssar som bor i Ryssland (min släkt i Sankt Petersburg exempelvis) skulle man inte finna speciellt många likheter. Språket så klart, men inte så mycket mer än så.
Så jag vet inte, jag själv tror nog inte på nationell identitet överhuvudtaget.

Av: Malin

Malin — Thu, 11 Feb 2010 14:52:42 +0000

Alltså, jag håller helt med om att Sveriges politik är helt uppfuckad, och att nationell identitet är ett problematiskt begrepp – men jag tycker ändå att man ganska tydligt upplever kulturella skillnader.

Jag är ju tillsammans med en engelsman och upptäcker hela tiden nya saker där det är tydligt att vi kommer från olika bakgrunder. Det finns ju mycket mer än nationalitet i bagaget där (köns-, språk- och åldersskillnader t ex) men jag känner mig verkligen som en ”foreigner” när vi t ex är i England med hans familj och vänner, jag råkar ofta vara lite oartig av misstag och så. Jag vet helt enkelt inte riktigt hur man beter sig. Och det är väl den kunskapen som brukar kallas nationell identitet? Eller?

Sedan tycker jag absolut inte att min okunskap borde göra mig till en andra klassens medborgare – eller för den delen att inflyttade från andra länder som faktiskt har kunskapen ska behandlas ett dugg annorlunda än infödda. Varken i England, Sverige eller Holland. Men det är ju önsketänkande…

Av: anna hedlund

anna hedlund — Thu, 11 Feb 2010 09:38:52 +0000

Jag förstår vad du menar. Jag har en pojkvän som ursprungligen kommer från bosnien (han är alltså muslim, dock är han ingen troende muslim, men ändå muslim, om du förstår vad jag menar?). och bara för det frågar människor mig hela tiden ”jaha, så han är muslim? ja då har väll du ingen frihet?” eller ”jaha, akta dig så att du inte råkar ut för hedersmord!”

Jag blir så arg på alla fördommar som folk har, det gör mig galen.
anna hedlunds senaste inlägg: I WISH YOU WERE TRUE