2010 10/02

Vi och de där andra

Jag har sagt förut att jag har slutat läsa artiklar och krönikor om invandrare och Sveriges migrationspolitik. Jag klarar inte av det. Men ibland ”råkar” jag ändå läsa, som imorse. (Den här krönikan har ingenting att göra med Sveriges migrationspolitik.) Jag gillar den egentligen, men det finns ändå nånting där som jag stör mig på, även fast jag inte vill det.

Här är ett litet utdrag därifrån:

”Jag tror varken på en nationell, västerländsk eller ens gruppgemensam identitet. Det enda som får oss att häftigt bekräfta vad vi tror är våra egna värderingar, är när de ställs mot ett inbillat hot. Istället för att ta diskussionen om vad detta hot; från flyktingar, från muslimer eller invandrare, egentligen består av går vi undan och viskar om att vi i alla fall inte är som dom.”

Det är bra att vara medveten om sina fördomar och kunna diskutera dem, eller hur? Elin Grelsson skriver så kloka saker, men det där ”Istället för att ta diskussionen om vad detta hot; från flyktingar, från muslimer eller invandrare, egentligen består av går vi undan och viskar om att vi i alla fall inte är som dom.” förstår jag som att hon tycker att man borde ta en diskussion om det där hotet. Och det hänger liksom inte alls ihop med det där att hon inte tror på en nationell identitet. Tror man inte på en nationell identitet då existerar väl inte det där hotet överhuvudtaget?

Och när slutar svenskar egentligen att dela upp folk i två grupper: svenskar och invandrare? Jag blir galen. Och sen ska de också diskutera och medvetandegöra sina fördomar för att komma fram till vad? Att vi svenskar är så och de där andra är si, men nej, de är inte sämre än oss, de är bara annorlunda. Förstår inte ni hur det låter? Vi och de. Vad gör det att ni har diskuterat era fördomar?

Jag är uppvuxen i Maardu (Estland). När jag var liten var Maardu en del av Tallinn, men inte längre. Jag gick i en ryskspråkig skola och hade inga estniska kompisar alls fram tills jag började på universitetet. Då var jag tvungen att byta språk och det är då jag började umgås med ester. Det finns mycket som jag inte gillar i Estland och det var också därför jag flyttade därifrån, men det finns också en sak, som gör mig väldigt glad. Jag har aldrig känt mig som en andra klass medborgare pga min nationalitet. Kan man estniska och har en bra utbildning så är alla dörrar öppna för en.

Jag trodde att det skulle vara så i Sverige också. Kan man svenska och har en bra utbildning så är alla dörrar öppna för en.

Ta min praktik på en familjerättsbyrå i Stockholm (jag har pluggat till socionom i tre år). Folk som jobbade där älskade tydligen att förklara självklara grejer för mig bara för att jag inte var svensk. De trodde att jag inte fattade. Trots att jag gick precis samma utbildning som de. Trots att jag bott i Sverige tillräckligt länge och trots att jag läst till svensklärare innan.

Vad jag är allergisk mot begreppet nationell identitet och tycker att livet vore så mycket bättre utan den där skiten. Kan man inte slänga det i papperskorgen?

Similar Articles

4 kommentarer

  • Jag förstår vad du menar. Jag har en pojkvän som ursprungligen kommer från bosnien (han är alltså muslim, dock är han ingen troende muslim, men ändå muslim, om du förstår vad jag menar?). och bara för det frågar människor mig hela tiden ”jaha, så han är muslim? ja då har väll du ingen frihet?” eller ”jaha, akta dig så att du inte råkar ut för hedersmord!”

    Jag blir så arg på alla fördommar som folk har, det gör mig galen.
    .-= anna hedlunds senaste inlägg: I WISH YOU WERE TRUE =-.

  • Alltså, jag håller helt med om att Sveriges politik är helt uppfuckad, och att nationell identitet är ett problematiskt begrepp – men jag tycker ändå att man ganska tydligt upplever kulturella skillnader.

    Jag är ju tillsammans med en engelsman och upptäcker hela tiden nya saker där det är tydligt att vi kommer från olika bakgrunder. Det finns ju mycket mer än nationalitet i bagaget där (köns-, språk- och åldersskillnader t ex) men jag känner mig verkligen som en ”foreigner” när vi t ex är i England med hans familj och vänner, jag råkar ofta vara lite oartig av misstag och så. Jag vet helt enkelt inte riktigt hur man beter sig. Och det är väl den kunskapen som brukar kallas nationell identitet? Eller?

    Sedan tycker jag absolut inte att min okunskap borde göra mig till en andra klassens medborgare – eller för den delen att inflyttade från andra länder som faktiskt har kunskapen ska behandlas ett dugg annorlunda än infödda. Varken i England, Sverige eller Holland. Men det är ju önsketänkande…

  • Malin: Jag förstår precis vad du menar. Jag håller med dig om att man ibland upplever kulturella skillnader ganska tydligt. Att tro på en viss nationell identitet är inget dåligt i sig. (Om man nu gör det.) Men jag tycker att det finns en baksida där, när en grupp människor som tror på en viss nationell identitet dumförklarar andra som inte tillhör samma grupp.Ungefär som det var på min praktikplats.
    Tycker också att nationell identitet är ett problematiskt begrepp. Jag är ju uppvuxen i Estland, men räknar mig själv som rysk. (Jag är dock estnisk medborgare) Fast skulle man jämföra mig eller mina ryska kompisar från Estland med andra ryssar som bor i Ryssland (min släkt i Sankt Petersburg exempelvis) skulle man inte finna speciellt många likheter. Språket så klart, men inte så mycket mer än så.
    Så jag vet inte, jag själv tror nog inte på nationell identitet överhuvudtaget.

  • Hm, du har rätt, kanske skulle man prata om kulturell identitet istället för nationell? De gränserna går ju verkligen inte alltid där nationsgränserna går.

    Men jag håller verkligen med dig om det här med dumförklarandet. Otroligt förnedrande.

    Det tycker jag i alla fall att man ofta slipper i Holland, fast det kanske är just för att jag inte pratar språket – jag tror att det kan ligga något i engelskans status som ett lingua franca, man kommer liksom undan med det, man är inte en andra klassens medborgare för man är inte en medborgare alls. Om du förstår vad jag menar.

Kommentera

CommentLuv badge

copyright 2008-2009 29 kvadrat