2010 01/02

Om tjejkompisar

SNC17651

(#)

Min söndag var inte alls dum. Jag var hemma, kollade på dumburken, drack en massa te och läste. Upptäckte en sjukt rolig blogg, som fick mig att tänka på en tjej som jag pluggade tillsammans med i Stockholm och mina tjejkompisar överhuvudtaget. Hon hade samma namn som tjejen i bloggen och det kändes som att det kunde lika gärna varit hon. (Så klart, inte.)  Men hon, som jag pluggade med var så kul och schyst och vi kom så bra överens. (!) Jag har inte så många tjejkompisar, har aldrig haft.

När jag bodde i en studentlägenhet i Danderyd, umgicks jag inte speciellt mycket med mina grannar. (De flesta var tjejer, i början iaf.) Jag orkade inte. De tyckte säkert att jag var konstig och inte speciellt trevlig. Dessutom trodde de att jag snodde deras mat. (En granne sa det till mig en gång.) Först blev jag ledsen, sen sket jag i det. Jag bodde där tre år.

I början ansträngde jag mig dock ändå, hängde med ut nån gång och så. En gång var vi på Laroy. Herregud. Vi var säkert 7 tjejer. Jag kände mig som ett ufo mest hela tiden. Det var så mycket snack om hur folk såg ut och så skulle man gå på toaletten tillsammans. Fy fan vad äckligt. Jag stannade en halvtimme, sen drog jag hem.

Första dagen på Sopis. Vi är 30 pers, 26 tjejer: 24 svenska och 2 svartskallar (jag och M.) Vi kör den där dumma namnleken. Sen delas man upp i par för att ”intervjua” varandra, alltså berätta om sig själv och så. Sen skulle man berätta om sin ”kompis” inför klassen. Min ”kompis” missförstår mig och berättar helt fel. Jag blir skitirriterad. Klara. Dags att gå hem. Jag, M. och några till går längs Sveavägen och småpratar om allt möjligt, mest studier och så. Bla bla bla. M. och jag får en fråga: ”Men… hur känns det tjejer? Det där med akademiskt språk… kommer ni klara av att läsa på den nivån?” Alltså nåt sånt. Jag blir skitirriterad. Säger att jag har pluggat på universitetet förut och lagrar det där i minnet.

Vi läser psykologi, får en gruppuppgift (endast tjejer i gruppen) att göra ett experiment på en offentlig plats. Ska inte gå in på detaljerna. Kan bara säga att det handlar om genus, etnicitet och klass. Två personer skulle vara med, andra skulle observera. Nu kommer det roligaste. Gissa vem som skulle genomföra det där och varför. Får dessutom en skitdum kommentar från en av tjejerna ang. min ”dialekt”. Jag vägrar. Dagen är förstörd.

Jag och J. – en tjej som var min bästa kompis i 16 år. Bästabästabästabästa. Sen blev hon avundsjuk och allting blev förstört. Nu ringer vi varandra två gånger om året. Hon ringer när jag fyller år och tvärtom. Och så nån mer gång.

Sen har jag två tjejkompisar i Stockholm, en i Danmark och en som bor i Estland. Jag är så glad att de finns.

(#) En skitgammal suddig bild på M., M. och mig.

Similar Articles

6 kommentarer

  • Lite knepigt med tjejkompisar. Jag har aldrig haft den där bästaste bästa kompisen, eller jo periodvis när man var liten. Men det räknas ju knappt eftersom man ändå tappade kontakten – så hur bra vänner kan man ha varit. Men sen vid 16 flyttade familjen till Västkusten och Tjörn – helt plötsligt hade jag 4 bästa vänner! Vi är fortfarande bästa vänner – allihop och ser till att träffas ofta, någon av dom eller allihop samtidigt – det är dom allra bästa träffarna. Vi är helt utspridda, en i england, en som flyttat till stockholm, en i göteborg, och en i samma stad som mig själv. Ingen är varken bättre eller sämre vän en någonannan – alla är mina bästa vänner – och så känner vi alla om varandra. Det är så skönt. Även om vi inte träffas eller pratar jätteofta så vet jag att dom finns där. Hela tiden. Jag har slutat leta efter ”bästisar” jag har redan mina. Alla andra blir tjejvänner. Inte bästa vänner. Det är lite märkligt för så känner vi alla – att det är svårt att hitta nya bästa vänner – vi är liksom redan nöjda med varandra.

  • Åååh är jag en av dem i Sthlm? 😉

  • Louise: Kanske 😉 Hur går det med din praktik, förresten?

  • Usch, det blir så pinsamt när folk har sådana fördomar. Jag kommer ihåg hur det var när jag började på Sopis, jag trodde att folk skulle vara mindre fördomsfulla där, men icke! Ungdomar var lata, invandrare ville inte jobba, folk som inte har barn förstår inte så mycket om livet etc…Tröttsamt!
    .-= Fifis senaste inlägg: På huvudet hos en frisörneurotiker =-.

  • Hehe ok. Praktiken börjar först den 22:a. Just nu har jag en kurs i skolan, den går bra. Efter den blir det praktiken, sen projektarbetet, sen SLUT! 😀

  • Louise: Härligt att det går bra med kursen! Du är ju klar snart! Gud vad roligt! Jag är nästan lite avis.:)

Kommentera

CommentLuv badge

copyright 2008-2009 29 kvadrat