Det finns ett fult ryskt ordspråk – ”En kvinna bakom ratten är som en apa med en bomb”. Precis så kände jag mig på min nya cykel igår kväll när jag och min pojkvän cyklade runt i Jordaan. Gud vad vingligt det var. Och stressigt. Och jag blev skiträdd varje gång jag hörde en bil bakom mig. Jag är alltså inte alls bra på att cykla. Hur kan det vara möjligt? Alla dessa sträckor Skara-Axlall, Axvall-Skara, Axvall-Skövde för sex år sen. Jag borde väl kunna cykla lika bra nu, som då? Sitter inte sånt där kvar liksom?
En kväll, när jag, min kille och några kompisar skulle till De Pijp för att dricka öl (vi hade inga cyklar då) fick jag skjuts och min pojkvän fick låna en cykel. Av nån konstig anledning fick jag för mig att han inte alls var bra på att cykla och skrek ”Han får inte cykla, han har inte cyklat på 22 år!” Var den där siffran kom ifrån vet jag inte riktigt och den där historien fick jag höra många gånger efteråt. Och nu känns det faktiskt som att det där stämmer snarare in på mig än honom.

Min fina cykel.

5 kommentarer
Jag är också dålig på att cykla.
Jag tror att jag var lite äldre än alla andra när jag lärde mig. Det skulle iaf aldrig falla mig in att cykla på en cykel utan bakåtbroms.
haha vilken historia, =)
Lorenas senaste inlägg: olycka.
Haha, tror det kommer tillbaka till dig såsmåningom;)
Riktigt häftig cykel btw, snyggt retro
Samanthas senaste inlägg: Kexigt.
Hehe, det er ikke lett å sykle der nede, nei! Her hjemme synes jeg at jeg er flink til å sykle, men der er det trangt og de sykler som gale!
vilken fon cykel du har, en sån vill jag också ha!
Lämna ett svar