2011 29/07

Ett fönster på glänt

Idag har det varit rätt lugnt här, så jag har hunnit läsa lite boktips. Kerstin Thorvalls ”Ett fönster på glänt” verkar vara mycket fin!

Ur ”Landsflykten”

”Redan som barn tyckte jag det var slöseri med livet att bo i samma land hela tiden. Speciellt när landet var så kallt som Sverige. Under tonåren svärmade jag för det franska. Språket, konstnärerna, modet, husen med de randiga fönsterluckorna, olivlundarna, målade av van Gogh. Paris.

Min entusiasm dämpades något när jag kom dit och märkte hur svårt det var med fransmännen. De ville inte förstå vad jag sa. Om jag betonade ett ord i början fel, skrek de irriterat och förolämpat: ”VADÅ?” och vägrade höra på längre. Vilken skillnad var det inte att komma till Italien och möta en så helt annan grundinställning till utlänningarnas tafatta försök på landets språk. ”Aqua Minerale” beställde jag på restaurangen, och man ropade högt av glädje. ”Å, signoran talar italienska, bravo, bravo!” Men någonstans behöll jag hela tiden en olycklig kärlek till Frankrike. Att en gång i livet skulle jag vara där så länge att jag slutade upp med att vara rädd och be om ursäkt för att jag besvärade. Sen. När pojkarna blivit stora och det inte längre var så bråttom att resa hem igen.

”När min yngsta fyllt arton ska jag emigrera”, sa jag och då och då under årens lopp, utan att riktigt förstå att också sladdbarnet, min gladaste baby, skulle bli vuxen en dag.

Förra året fyllde han arton.
(…)
Jag bor nu i en stad där citronträden utanför mitt fönster garanterar att temperaturen inte sjunker under noll (då fryser nämligen citronträden ihjäl). Som en riktig fransk husmor köper jag brödet hos bagaren, grönsakerna i Hallen, två skivor skinka i charkuterin, en bit kött hos slaktaren, ost i ostaffären och det nymalda kaffet i ”Kaffe och kolonialvaror”. Jag är inte längre rädd för att fråga vad tomaterna kostar och skulle gärna prata mera än så. Men ni anar inte hur svårt det är att komma till. Tanterna i trappan säger älskvärt: ”Bonjour, madame” och kan också önska mig en trevlig eftermiddag. Men längre har vi inte kommit på två år. Girigt dröjer jag mig kvar hos den pratsamma damen i tvättinredningen och hittar på någon anledning att gå in till skräddaren, som sytt nytt foder i min kappa, och inte har något emot att skvallra bort en stund. Jag springer på lokala politiska möten för att lyssna och bli talad till. En vän har jag också fått, hon är från London, gift sen tjugotre år här i Menton och så lycklig över att ha hittat någon att tala engelska med. Det händer att män bjuder ut mig på en biltur, men så mycket övning i franska språket blir det inte.

I den livaktiga svenska klubben kan jag både fira Svenska flaggans dag och äta kräftor och samtidigt prata om skatterna och de vilda svenska skolbarnen. Men det är ju inte därför jag flyttat till Frankrike. Och i den ensamma kvällen kan jag inte hålla mig längre utan ringer hem till barnen och talar om för dem hur jag brukar frosta av kylskåpet.”

Similar Articles

Kommentera

CommentLuv badge

copyright 2008-2009 29 kvadrat