2012 11/09

Äta djur

I slutet på mars bestämde min kille och jag för att gå över till vegansk kost. Eller testa, rättare sagt. Och det gick ju hur smidigt som helst. I början. Det kändes så enkelt och jag var superpepp. Det var nytt, det var roligt att laga rätter man inte lagat förut, och framför allt kändes det så mycket bättre, för det var så mycket godare, fräschare, nyttigare. Jag har aldrig gillat mjölkprodukter speciellt mycket, så det var enkelt att utesluta det. Ett tag åt vi verkligen strikt, men förutom att utesluta allt som inte var veganskt har vi samtidigt uteslutit alla produkter som innehöll gluten. Det fanns så klart en anledning, varför skulle man annars göra det (glutengrejen alltså)? Men tyvärr så var inte den anledningen tillräckligt bra för att fortsätta, så småningom började vi äta fisk och skalldjur och dricka vanlig latte. För fisk är ju inte djur, eller hur? Önskar att jag hade upptäckt den boken då.
När jag var liten spenderade vi somrarna på morfars gård i Kazakhstan. Sista gången vi var där var jag 4,5 år gammal, men jag minns faktiskt väldigt mycket från den sommaren. Jag minns det fina vita huset, som morfar har byggt själv, inte i detalj, men jag minns hur vissa rum såg ut, verandan där man åt, trädgården med persiko-, äppel- och körsbärsträd, hur galet varmt det var mitt på dagen och kallt sent på kvällen, hur en gång jag och min moster var på väg in till stan och det var så fruktansvärt varmt, så jag fick dricka kallt vatten, för jag grinade så mycket, och på kvällen kom febern. Det fanns grisar, höns, kaniner och hundar på gården och de hade det bra. Man fick leka med dem och en kväll åt vi kaningryta som morfar har lagat.

I helgen började jag läsa ”Äta djur” av Jonathan Safran Foer.

I slutet på mars bestämde vi oss för att testa vegansk kost. Och det gick ju hur smidigt som helst. I början. Det kändes så enkelt och jag var superpepp. Det var nytt, det var roligt att laga rätter man inte lagat förut, och framför allt kändes det så mycket bättre, för det var så mycket godare, fräschare, nyttigare. Jag har aldrig gillat mjölkprodukter speciellt mycket, så det var enkelt att utesluta det. Ett tag åt vi verkligen strikt, men förutom att utesluta allt som inte var veganskt uteslöt vi samtidigt alla produkter som innehöll gluten. Det fanns så klart en anledning, varför skulle man annars göra det? Men tyvärr så var inte den anledningen tillräckligt bra för att fortsätta, så så småningom började vi äta fisk och skaldjur och dricka vanlig latte. För fisk är ju inte djur.

Jag önskar att jag hade upptäckt den boken tidigare.

När jag var liten spenderade vi somrarna på morfars gård i Kazakhstan. Sista gången vi var där var jag 4,6 år gammal, men jag minns faktiskt väldigt mycket från den sommaren, vilket ju är  väldigt roligt. Jag minns det fina vita huset, som morfar har byggt själv, inte i detalj, men jag minns hur vissa rum såg ut, verandan där man åt, trädgården med persiko-, äppel- och körsbärsträd, hur galet varmt det kunde vara mitt på dagen och kallt sent på kvällen, hur en gång jag och min moster var på väg in till stan och det var så fruktansvärt varmt, så jag fick dricka kallt vatten, för jag grinade så mycket, och blev så klart jättesjuk efteråt. Det fanns grisar, höns, kaniner och hundar på gården och de hade det bra. Det var fint och välskött och jag fick leka med djuren – dra grisarna i svansar och klappa kaninerna. En gång åt vi kaningryta som morfar lagade.

Igår upptäckte jag  ett liv som gris. Det går inte att glömma dessa bilder. Grisar liggande på betong, i sin egen avföring, grisar som har aldrig sett dagsljus, sjuka grisar, döda grisar som bara ligger bland sina levande kamrater, grisar med liggsår och brutna ben, som ingen hjälper, apatiska grisar. Hade jag varit mer påläst hade jag blivit vegetarian för länge sen. Jag skäms.

”Äta djur” är en helt fantastisk bok, som jag önskar att jag hade läst tidigare. Det är en bok om köttindustrin som har blivit ett monster. Vi äter kött från sjuka grisar som inte kan gå och som äter varandra, äter kycklingar som aldrig sett dagsljus, äter ägg från höns som värper året om och kan inte röra sig i sina burar. Jag önskar att jag hade varit mer påläst och kunnat mer om näringsläran och det är jävligt synd att jag inte blivit vegetarian tidigare, men jag tänker också att det är nu det gäller!

Similar Articles

En kommentar

  • Herregud. Jeg har egentlig ikke tenkt over hvordan grisene lever før, det er på en måte en ”glemt” raser, siden all oppmerksomheten i Norge havner mot kyllingfarmene.

    Jeg er helt sjokkert. Jeg fikk virkelig tårer i øynene nå. Har bare lyst til å gå dit, dusje alle grisene, gi dem en stor klem og slippe dem ut på en grønn eng hvor de kan løpe fritt. Dette er IKKE riktig og jeg skjønner ikke hvorfor det må være sånn. Og hvorfor folk vil spise syke, skadde dyr som har levd slik hele livet.
    Mennesker er grusomme.

Kommentera

CommentLuv badge

copyright 2008-2009 29 kvadrat