Idag har jag inte så mycket att säga så jag bjuder på en lång och trevlig tystnad. Haha. Nej. Idag är en sån där dag då jag vill ha ett kontorsjobb med fasta arbetstider 9-17. Jag har inte gjort nånting vettigt alls och det känns så där. Jag har fixat i köket, läst DN och en massa skräp på nätet. Pratat lägenheter med min mamma och skrattat ännu en gång åt hundens pass. Nu kan den åka utomlands. Jag har googlat min egen blogg och hittat ett par roliga sidor:

Här kan ni läsa om hur inflytelserika era bloggar är. Min blogg är tydligen inte speciellt inflytelserik. ”Natashasblogg.se är inte en så speciellt inflytelserik blogg. 68% av svenska bloggar är mer inflytelserika.”

På Blogipedia kan ni läsa olika åsikter om era och andras bloggar. Blogipedia fungerar så här: Om en bloggare skriver att någonting ÄR någonting, till exempel ”Blondinbella är smart”, så kommer texten upp på Blogipedia inom ett par dagar. Därefter kategoriseras texten som fakta, positivt, negativt eller neutralt.

Uppsnappat från natashasblogg.se: Hasch är legaliserade i nederländernaFärjan är gratisAmsterdam är så himla vackertAnna Anka är coolAnna är skönHamburgare är riktigt godaSecond Hand är min grejUtbud är helt fantastisktStadsbiblioteket är mysigtDistrict är absolut värt ett besökRed Light District är absolut värt ett besökBilling är bara så skön

Jag tycker inte att Anna Anka är cool och inte heller att Stadsbiblioteket i Tallinn är mysigt (det är lika med ångest) men allt annat stämmer.

Sen upptäckte jag att jag har kommenterat en massa konstiga saker till höger och vänster. Som till exempel när Karin Olofsson skrev ett inlägg om en trådlös pruttmaskin. Då var jag tydligen tvungen att gå in där och säga vad jag tycker: Postat av Natasha http://www.natashasblogg.se/ Det är inget jag skulle köpa iaf. Inte direkt min typ av humor. 2009-05-26 @ 10:04:23. Eller när Elsa Billgren skrev om att hon köper julpynt på rea – Postat av Natasha http://www.natashasblogg.se/ – 18 januari 11:39. Köper också julpynt på REA och känner mig smart. Man lämnar alltså en massa spår efter sig. Ibland helt idiotiska. ”Känner mig smart”. *Asgarv.*

Jag gick aldrig till Foam. (Får se Rodchenko nån annan gång.) Det är ändå ganska trist att gå på museum själv, man vill ju prata om det man ser. Önskar att jag var en sån som gillar att gå på konstutställningar själv. I Stockholm gjorde jag mycket mer sånt. Speciellt på den tiden då det var gratis.

Jag fastnade hemma, pratade med en tjejkompis och sen min mamma på skype. Hunden satt i mammas knä under hela samtalet och var så himla söt, så jag skrek säkert hundra gånger ”vad söt den är” och tagit en massa bilder.

Sen mötte jag upp min pojkvän och vi cyklade drygt en timme. Vad roligt det var! Det kändes som att stan har krympt. Sen hamnade vi hemma hos en gemensam kompis och blev bjudna på kaffe. Så himla gott och trevligt det var! Vi cyklade hem, det regnade ute, fast det var fortfarande skoj, handlade, lagade senapskyckling och kollade på This is it. Jag gillade den.

Nån gång vid 21-tiden kom ett par kompisar förbi och vi spelade BUZZ. Jag hette Ninja för att Natasha inte fanns med på listan. Jag förlorade, men det gjorde inget alls, det var förut jag kunde blir skitsur pga sånt där. Vi pratade om lägenheter, IKEA, arduino, träning, holländska tjejer och en massa strunt.

Vid midnatt gick vi till Kring och ställde oss i världens längsta kö. (Har aldrig sett en sån kö i den här stan förut!) Efter en timme kom vi in, sen tog det säkert 25 minuter för att hänga upp jackorna. En mycket bra start med andra ord. Men det var det absolut värt! Kvällen blev riktigt lyckad! Jag dansade massor, snackade massor, drack massor med vatten, så förhoppningsvis mår jag bättre än jag förtjänar imorgon och hade det riktigt kul helt enkelt.

”Intensely Red” är min nya grej nu. Jag känner mig inte som clown längre.

Dansgolvet såg ut så här och vi såg ut så här.

Den här dagen började med en lång frukost och MTV. När jag vaknade var frukosten redan klar. Underbart! Min pojkvän ska till jobbet idag, så jag ska gå en sväng på stan själv lite senare. Funderar på att gå till Foam och se den här fotoutställningen. Ikväll ska vi till Kring och Cirque Excentrique, en klubb som anordnas en gång i månaden. Då ser man ut så här.

Ha en fin lördag allihopa!

Jag tänkte tipsa om en kul blogg, som jag upptäckte för nån månad sen – The Secret Postcards.

Jag har precis blivit en riktig svartskalle igen. Imorse såg jag den här bilden och sen min blonda hårutväxt i spegeln och tänkte att så här kan man ju inte gå runt på stan.

Egentligen så tycker jag att det är skittråkigt att färga håret, speciellt att färga det svart. Det tar så lång tid och sen tar det ännu längre tid att fixa badrummet, badkaret och allt annat runt om kring. Idag råkade jag förstöra vår vita badrumsmatta och toalettsitsen.  Den är nu allt annat än vit och det går inte att göra nånting åt det. Kanske köpa en ny toalettsits?

Men riktigt svart blev det iaf. Svart=fint.

Jag hade en mycket trevlig torsdagskväll! En killkompis till mig var här på utbildning, så vi passade så klart på att ta ett par öl igår kväll. Vi har inte träffats på… hmm… två år, så det var riktigt kul att ses! Sen cyklade Oskar och jag hem. Gud vad kul det var! Den här gången kändes det inte alls jobbigt. Det var säkert ölen.

På tal om roliga cyklar. Här är två bilder som jag tog nån gång i mars förra året.

Även fast Amsterdam inte alls egentligen är hamburgarnas stad – McDonalds här är skitäckligt (fast det är roligt att de har bitterballen på menyn!) och det finns inte en i varje gatuhörn som i Stockholm – så har du ju ändå ett par bra alternativ om du nån gång tröttnar på Maoz falaflar eller om du trots allt har överlevt senaste besöket på Febo.

Burgermeester är en kedja med tre restauranger som verkligen är värd ett besök, och förutom de lite mer vanliga väldigt stora och köttiga burgarna, har de lite roliga alternativ som t ex getostburgaren med äppelbitar eller lax och dillburgaren som nästan får en att känna som man är tillbaka i Sverige. En rolig detalj är också att man kan köpa pyttesmå versioner av burgarna, så det är inte så svårt att prova lite olika smaker om man känner sig lite ny på hela grejen. Eller om tanken på holländska burgare skrämmer en. Jag förstår er i så fall.

Ett annat alternativ är stället med det kanske inte så jätteinspirerande namnet Burger Bar Amsterdam, som ligger rätt nära centralstation. I princip är det inte så jätteexotiskt, man väljer typ av kött, storlek, tillbehör och väljer bland alla många goda hemmagjorda såser – men här är det trots det rätt billiga priset kvalitetsburgare som gäller. Och dessutom så serverar dom ju faktiskt pommes frites, till skillnad från på Burgermeester. Och det hör väl ändå till, egentligen?

(Bild)

Det finns ett fult ryskt ordspråk – ”En kvinna bakom ratten är som en apa med en bomb”. Precis så kände jag mig på min nya cykel igår kväll när jag och min pojkvän cyklade runt i Jordaan. Gud vad vingligt det var. Och stressigt. Och jag blev skiträdd varje gång jag hörde en bil bakom mig. Jag är alltså inte alls bra på att cykla. Hur kan det vara möjligt? Alla dessa sträckor Skara-Axlall, Axvall-Skara, Axvall-Skövde för sex år sen. Jag borde väl kunna cykla lika bra nu, som då? Sitter inte sånt där kvar liksom?

En kväll, när jag, min kille och några kompisar skulle till De Pijp för att dricka öl (vi hade inga cyklar då) fick jag skjuts och min pojkvän fick låna en cykel. Av nån konstig anledning fick jag för mig att han inte alls var bra på att cykla och skrek ”Han får inte cykla, han har inte cyklat på 22 år!” Var den där siffran kom ifrån vet jag inte riktigt och den där historien fick jag höra många gånger efteråt. Och nu känns det faktiskt som att det där stämmer snarare in på mig än honom.

Min fina cykel.

Igårkväll grät jag floder. Vi kollade på Hachiko: A Dog’s Story. En perfekt tjejfilm. Halva filmen skrek jag ”Åh vilken söt! Oskar, kolla vilken söt! Visst är han så himla söt?!” Hunden var faktiskt väldigt söt! Jag trodde att det skulle vara en sån där feel-good-film, men icke. På slutet blev jag så ledsen och grät floder. Bokstavligt talat.

Filmen är baserad på en riktig historia om en akita-hund, som väntade på sin ägare i tio år. (Efter ägarens död.) Den kom till tågstationen, därifrån hans ägare åkte till jobbet, varje kväll, satte sig på samma ställe och väntade…

(Bild)

Hachikos bronsstaty vid Shibuya Station i Tokyo.

(Bild)

Jag är lite trött på Trados. Ingen självdisciplin idag alltså. I stället för att fortsätta med min artikel hamnade jag här. ↓

”Hemmafru är en gift kvinna som regelbundet utför någon form av värdeskapande aktivitet i hemmet, istället för att förvärvsarbeta. Arbetsuppgifterna omfattar i första hand barnomsorg och hushållsarbete.

En hemmafru sköter vanligen ett hushåll som omfattar minst två personer. Hemmafruns medverkan till hushållets välstånd är jämförbar med det en förvärvsinkomsttagare bidrar med.

En man med samma arbetsuppgifter som en hemmafru kallas ibland för hemmaman, men detta kan även uppfattas nedsättande.

Lyxhustru är en gift kvinna som inte arbetar vare sig i hemmet eller genom förvärvsarbete; det är således något helt annat än en hemmafru.”

Satt och garvade för mig själv. Det vore skönt att ha ett jobb. (Snart förhoppningsvis!)